"mini"novell nummer 2
Allt började en helt vanlig dag på jobbet. Inget konstigt alls, jag kom till jobbet som vanligt klockan halv åtta.
Kom direkt på att jag skulle kopiera ett kontrakt jag hade liggades hemma i hallen. Jag tänkte efter en stund, begav mig sedan till chefen för att säga till att jag va tvungen och springa hem.
han tittade på mig med en blick jag kände igen, sen log han direkt.
jag sprang hem fort som sjutton. Jag kunde inte riktigt släppa blicken han gav mig.
Väl hemma möttes jag av min före detta pojkvän, som för tillfället bodde hos mig. Han va på väg till affären så jag påminde honom om kattmaten.
När jag skulle ta pappret låg det inte alls där jag hade fått för mig att det låg, jag kände hur paniken började komma jag hade ju inte tid med det här. Varför ska jag alltid ha sådan tur. Hjärtat började rusa allt fortare och jag vart mer förvirrad för varje sekund som gick.
Till slut hittade jag det i badrummet, men vad sjutton gjor det där. Aja jag skakade på huvudet och begav mig tillbaka till jobbet.
Jag passa på att springa in på ett mysigt litet cafe för att köpa med mig en kaffe och kanske nån kaka som jag kunde bjuda på..
När jag kom in doftade det gott av nybakta bullar, det var tända ljus med doft av något sött, kan tänka mig att det var vanilj. Överallt fanns det goda och fina bakelser.
En kaffe och två kanel längder var det jag fick med mig från cafet, jag kände sådan glädje när jag kom därifrån det påminde nästan lite om min mormors kök när jag va liten, det kanske var därför jag kände sådan glädje.
Jag kände mig helt lugn när jag kom in på jobbet, alla verkade stessa jätte mycket. Jag gick in i fika rummet och la fram kanel längderna på ett sorta vitt fat jag hittade i ett av skåpen.
Just då kom chefen in.
Chefen: Ojoj då här bjuds det på massa gott.
Jag log bara, jag hade nog inget bra svar på det.. Jag kände hur hans blickar brände på mig, jag borstade bort några hårlockar som föll ner i ansiktete på mig. Plötsligt kände jag en varm hand på min axel, jag riktigt kände hur nervös jag blev, blodet rusade som en varm flod genom hela kroppen.
Chefen: "jag tror inte du behöver äta så mycket sött."
Jag vart helt stel i kroppen, hur i helvete kunde han ens säga så. Det gör man bara inte. Jag skulle precis öppna munnen och försvara mig när han till la... "Du är ju redan så söt"...
Direkt efter det vände han sig om och gick utan att titta på mig. Jag kände mig chokad, jag fattade nog inte rikgt vad han menade jag var ju så inställd på att försvara mig..
Dagen gick och jag jobbade på, jag tänkte inte så mycket på det som hände i fika rummet... Det var total kaos på mitt skrivbord, jag kände att jag va tvugen att städa undan allt. Jag plockade upp alla papper. Passade på att läsa min mail medans jag ändå satt ner... massa reklam fanns det, men jag öppnade ett reklam mail. dom hade rabatt på min favorit bok affär, 10 procent på nästa köp. Jag skrev ut det tänkte springa in där på vägen hem från jobbet.
Jag fick ett mail från Chefen med, jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, samtidgt som jag läste hans namn kände jag den varma floden i min kropp igen, hjärtat började bulta högre, kände mig nästan lite rädd. Innan jag vågade öppna mailet tänkte jag på alla små incidenter i dag, plötsligt slog det mig.....HAN FLÖRATR!
Vad ska jag göra, jag tittade bort från datan. Många frågor flög genom mitt huvud.
Är han inte gift? Vaför gör han så? Nej du jag vågade inte öppna mailet än.
Jag hade alltid kännt en attraktion till min chef, men det gör dom felsta kvinnor här. Han var ju sådär charmig som man önskade att alla killar var. Snäll och alltid hjälpsam. Precis som killarna på film.
Samtigt som jag var nyfiken på mailet så var jag rädd, hur skulle allting bli.
Nej jag va för nyfiken för att låta mailet vara oläst.
Kära Sandra
Möt mig klockan 19 utan för ICA!
Med vänliga hälsningar Lars
Jag svarade inte alls på det där. Jag vart väldigt nervös i magen direkt, kände nästan ett litet lyckorus, jag visste inte riktigt om jag var glad eller rädd. Det var ju trots allt det här jag hade velat under mina 7 år här på jobbet.
Jag kollade på klockan och insåg att jag slutatde om bara några minuter.
Den här dagen hade gått väldigt fort. Jag tänkte mest vad vad som skulle hända ikväll, skulle jag gå ut med honom eller skulle jag skita i det..
Jag tog på mig min röda kappa och kastade upp min väska på axeln. Såklart så mötte jag Lars på vägen ut, vi sa inget till varandra jag log bara av ren refelx..
Det hade börjat regna ute jag som inte hade något paraply. Fick rädda håret med en tidning istället, lika bra gick väll det igentligen...
På vägen hem kom jag på mig själv när jag tänkte på kvällen. Jag var nog riktigt glad över det hela. Jag hade ju inget och förlora på att gå till våran mötes plats..
Jag skyndade mig upp för den långa trappen, de brukade kännas lång iallafall, men just idag gick allt väldigt lätt och fort, tiden bara rusade iväg.
Vad skulle jag ha på mig ikväll då? Den lilla svarta kanske? Nej för klassiskt jag undarde vad som skulle funka med mitt blonda långa hår. Igentligen det mesta, men det fick ju inte bli för mycket eller för tillgjort. Stod länge och tittade in i garderoben innan jag slutligen tog ett par svarta byxor med en vit skjorta till. Väldigt klassiskt, men snyggt.
Klockan börjar bli mycket nu, kvart över sex redan. Sminket fick duga. Det va inge fel på det alls... Jag tänkte på på kvällen och kände hur lusten bara rusade i min kropp, jag fick fram ett nervöst leende.. Jag hade länge velat förföra honom,men fick för mig att han var gift, uppenbarligen var han inte det. Eller? Jag kanske skulle fråga det innan det går för långt. Om det ens blir det... Jag började känna mig osäker.
Nej nu får jag väll ge mig, klart jag ska gå dit. Jag satte upp mitt lockiga hår i en toffs högt upp på huvudet.
På med lite läppglans, sen var jag redo.
Nu hade det iallfall slutat regna, tur va väll det.
Jag hade inte långt till ICA, jag såg det från min port. Jag kom närmare hela tiden, men han stod inte där. Kändemig lite nervös. Hade han lurat mig. Kollade på klockan, jag var lite tidig tur va väll det, då kunde jag förbereda mig.
Medans jag stod och väntade började jag fantisera om kvällen.
Han tog mig till en resturang, nått italiensk var det. Vi började meden flaska vin. Vi småpratade genom hela flaska.
Jag kunde inte sluta tänka på ifall han var gift. Kollade snabbt på fingret
Jag: Ingen ring ser jag.
Nej gud sa jag det högt, jag skulle ju bara tänka det. Gud vad pinsamt. Jag gömde ansiktet i händerna.
Jag: Nej förlåt det angår inte mig allt alls. Förlåt.
Lars log mot mig och såg sådär förförisk ut som han inte borde göra alls.
Han svarade mig snabbt. "Nej aldrig vart gift!"
Oj där hade jag tur, det kunde ha slutat pinsamt. Jag får nog skylla på vinet tror jag!
Innan jag visste ordet av stod en ny flaska på bordet.
Lars: vill du ha något och äta? Jag bjuder ju såklart.
sa han och log..
Jag: Ja jag tar gärna en pasta bolonges.
Jag satt och tittade honom djupt i hans gröna ögon. Jag kunde inte släppa blicken alls..
Vi satt länge där, men innan andra flaskan var slut så beslutade vi oss att gå därifrån..
Vi fnittrade på vägen ut, jag var glad, lycklig och onykter. Inte alls för mycket, kanske mer salongsberusad.
Det var ganska kallt ute, men det gjorde inte oss nått alls, vi gick hand i hand en bit innan han stoppade mig.
Jag tittade som ett frågetecken på honom.
Hans fuktigta läppar mötte mina. jag kände hur lusten fyllde min kropp, vi kramades och kramen blev allt mer intensiv och kyssen var romantisk och förförisk
Vi gick in i porten 2 meter framför oss. Jag antog att han bodde där.
Han låste upp dörren.
Jag hann inte ens titta in innan jag flög över honom igen, jag puttade igen dörren med foten och vi kysstet oavbrutet.
Kläderna började falla av och vi kom allt närmade varandra. Lusten ökade hela tiden. jag ville inte sluta nu! Kyssarna vart mer intensiva och hans läppar fördes ner mot min hals..
Sakta knäppte han upp min skjorta och mina bröst blottades.
Han böjde sig över mig och kysse mig igen, våra läppar var som fast limmade i varandra medans jag knäppt upp hans skjorta..
Våra nakna kroppar möttes och vi var fuktiga av lust. Vi andades mycket häftigt, jag kunde ana små stön också. Han tog på min nakna kropp, handen fördes upp och ner över min rygg... Hela natten ägnade vi oss åt varandra och åt våran lust. Naket och passionerat...
Nästa dag vaknade jag av en lätt puss på pannan..
Kikade upp och möttes av ett stort leende och en ömkyss på munnen!!
Kom direkt på att jag skulle kopiera ett kontrakt jag hade liggades hemma i hallen. Jag tänkte efter en stund, begav mig sedan till chefen för att säga till att jag va tvungen och springa hem.
han tittade på mig med en blick jag kände igen, sen log han direkt.
jag sprang hem fort som sjutton. Jag kunde inte riktigt släppa blicken han gav mig.
Väl hemma möttes jag av min före detta pojkvän, som för tillfället bodde hos mig. Han va på väg till affären så jag påminde honom om kattmaten.
När jag skulle ta pappret låg det inte alls där jag hade fått för mig att det låg, jag kände hur paniken började komma jag hade ju inte tid med det här. Varför ska jag alltid ha sådan tur. Hjärtat började rusa allt fortare och jag vart mer förvirrad för varje sekund som gick.
Till slut hittade jag det i badrummet, men vad sjutton gjor det där. Aja jag skakade på huvudet och begav mig tillbaka till jobbet.
Jag passa på att springa in på ett mysigt litet cafe för att köpa med mig en kaffe och kanske nån kaka som jag kunde bjuda på..
När jag kom in doftade det gott av nybakta bullar, det var tända ljus med doft av något sött, kan tänka mig att det var vanilj. Överallt fanns det goda och fina bakelser.
En kaffe och två kanel längder var det jag fick med mig från cafet, jag kände sådan glädje när jag kom därifrån det påminde nästan lite om min mormors kök när jag va liten, det kanske var därför jag kände sådan glädje.
Jag kände mig helt lugn när jag kom in på jobbet, alla verkade stessa jätte mycket. Jag gick in i fika rummet och la fram kanel längderna på ett sorta vitt fat jag hittade i ett av skåpen.
Just då kom chefen in.
Chefen: Ojoj då här bjuds det på massa gott.
Jag log bara, jag hade nog inget bra svar på det.. Jag kände hur hans blickar brände på mig, jag borstade bort några hårlockar som föll ner i ansiktete på mig. Plötsligt kände jag en varm hand på min axel, jag riktigt kände hur nervös jag blev, blodet rusade som en varm flod genom hela kroppen.
Chefen: "jag tror inte du behöver äta så mycket sött."
Jag vart helt stel i kroppen, hur i helvete kunde han ens säga så. Det gör man bara inte. Jag skulle precis öppna munnen och försvara mig när han till la... "Du är ju redan så söt"...
Direkt efter det vände han sig om och gick utan att titta på mig. Jag kände mig chokad, jag fattade nog inte rikgt vad han menade jag var ju så inställd på att försvara mig..
Dagen gick och jag jobbade på, jag tänkte inte så mycket på det som hände i fika rummet... Det var total kaos på mitt skrivbord, jag kände att jag va tvugen att städa undan allt. Jag plockade upp alla papper. Passade på att läsa min mail medans jag ändå satt ner... massa reklam fanns det, men jag öppnade ett reklam mail. dom hade rabatt på min favorit bok affär, 10 procent på nästa köp. Jag skrev ut det tänkte springa in där på vägen hem från jobbet.
Jag fick ett mail från Chefen med, jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, samtidgt som jag läste hans namn kände jag den varma floden i min kropp igen, hjärtat började bulta högre, kände mig nästan lite rädd. Innan jag vågade öppna mailet tänkte jag på alla små incidenter i dag, plötsligt slog det mig.....HAN FLÖRATR!
Vad ska jag göra, jag tittade bort från datan. Många frågor flög genom mitt huvud.
Är han inte gift? Vaför gör han så? Nej du jag vågade inte öppna mailet än.
Jag hade alltid kännt en attraktion till min chef, men det gör dom felsta kvinnor här. Han var ju sådär charmig som man önskade att alla killar var. Snäll och alltid hjälpsam. Precis som killarna på film.
Samtigt som jag var nyfiken på mailet så var jag rädd, hur skulle allting bli.
Nej jag va för nyfiken för att låta mailet vara oläst.
Kära Sandra
Möt mig klockan 19 utan för ICA!
Med vänliga hälsningar Lars
Jag svarade inte alls på det där. Jag vart väldigt nervös i magen direkt, kände nästan ett litet lyckorus, jag visste inte riktigt om jag var glad eller rädd. Det var ju trots allt det här jag hade velat under mina 7 år här på jobbet.
Jag kollade på klockan och insåg att jag slutatde om bara några minuter.
Den här dagen hade gått väldigt fort. Jag tänkte mest vad vad som skulle hända ikväll, skulle jag gå ut med honom eller skulle jag skita i det..
Jag tog på mig min röda kappa och kastade upp min väska på axeln. Såklart så mötte jag Lars på vägen ut, vi sa inget till varandra jag log bara av ren refelx..
Det hade börjat regna ute jag som inte hade något paraply. Fick rädda håret med en tidning istället, lika bra gick väll det igentligen...
På vägen hem kom jag på mig själv när jag tänkte på kvällen. Jag var nog riktigt glad över det hela. Jag hade ju inget och förlora på att gå till våran mötes plats..
Jag skyndade mig upp för den långa trappen, de brukade kännas lång iallafall, men just idag gick allt väldigt lätt och fort, tiden bara rusade iväg.
Vad skulle jag ha på mig ikväll då? Den lilla svarta kanske? Nej för klassiskt jag undarde vad som skulle funka med mitt blonda långa hår. Igentligen det mesta, men det fick ju inte bli för mycket eller för tillgjort. Stod länge och tittade in i garderoben innan jag slutligen tog ett par svarta byxor med en vit skjorta till. Väldigt klassiskt, men snyggt.
Klockan börjar bli mycket nu, kvart över sex redan. Sminket fick duga. Det va inge fel på det alls... Jag tänkte på på kvällen och kände hur lusten bara rusade i min kropp, jag fick fram ett nervöst leende.. Jag hade länge velat förföra honom,men fick för mig att han var gift, uppenbarligen var han inte det. Eller? Jag kanske skulle fråga det innan det går för långt. Om det ens blir det... Jag började känna mig osäker.
Nej nu får jag väll ge mig, klart jag ska gå dit. Jag satte upp mitt lockiga hår i en toffs högt upp på huvudet.
På med lite läppglans, sen var jag redo.
Nu hade det iallfall slutat regna, tur va väll det.
Jag hade inte långt till ICA, jag såg det från min port. Jag kom närmare hela tiden, men han stod inte där. Kändemig lite nervös. Hade han lurat mig. Kollade på klockan, jag var lite tidig tur va väll det, då kunde jag förbereda mig.
Medans jag stod och väntade började jag fantisera om kvällen.
Han tog mig till en resturang, nått italiensk var det. Vi började meden flaska vin. Vi småpratade genom hela flaska.
Jag kunde inte sluta tänka på ifall han var gift. Kollade snabbt på fingret
Jag: Ingen ring ser jag.
Nej gud sa jag det högt, jag skulle ju bara tänka det. Gud vad pinsamt. Jag gömde ansiktet i händerna.
Jag: Nej förlåt det angår inte mig allt alls. Förlåt.
Lars log mot mig och såg sådär förförisk ut som han inte borde göra alls.
Han svarade mig snabbt. "Nej aldrig vart gift!"
Oj där hade jag tur, det kunde ha slutat pinsamt. Jag får nog skylla på vinet tror jag!
Innan jag visste ordet av stod en ny flaska på bordet.
Lars: vill du ha något och äta? Jag bjuder ju såklart.
sa han och log..
Jag: Ja jag tar gärna en pasta bolonges.
Jag satt och tittade honom djupt i hans gröna ögon. Jag kunde inte släppa blicken alls..
Vi satt länge där, men innan andra flaskan var slut så beslutade vi oss att gå därifrån..
Vi fnittrade på vägen ut, jag var glad, lycklig och onykter. Inte alls för mycket, kanske mer salongsberusad.
Det var ganska kallt ute, men det gjorde inte oss nått alls, vi gick hand i hand en bit innan han stoppade mig.
Jag tittade som ett frågetecken på honom.
Hans fuktigta läppar mötte mina. jag kände hur lusten fyllde min kropp, vi kramades och kramen blev allt mer intensiv och kyssen var romantisk och förförisk
Vi gick in i porten 2 meter framför oss. Jag antog att han bodde där.
Han låste upp dörren.
Jag hann inte ens titta in innan jag flög över honom igen, jag puttade igen dörren med foten och vi kysstet oavbrutet.
Kläderna började falla av och vi kom allt närmade varandra. Lusten ökade hela tiden. jag ville inte sluta nu! Kyssarna vart mer intensiva och hans läppar fördes ner mot min hals..
Sakta knäppte han upp min skjorta och mina bröst blottades.
Han böjde sig över mig och kysse mig igen, våra läppar var som fast limmade i varandra medans jag knäppt upp hans skjorta..
Våra nakna kroppar möttes och vi var fuktiga av lust. Vi andades mycket häftigt, jag kunde ana små stön också. Han tog på min nakna kropp, handen fördes upp och ner över min rygg... Hela natten ägnade vi oss åt varandra och åt våran lust. Naket och passionerat...
Nästa dag vaknade jag av en lätt puss på pannan..
Kikade upp och möttes av ett stort leende och en ömkyss på munnen!!
"mini" novell nummer 1
Jag kryper sakta ner under täcker, vågar knappt titta. Jag lägger händera över öronen, svettet rinner ner över ögonlocken.
Jag känner hur mitt svarta tunga hår blir alldeles vått. Jag vill bara att det ska vara över nu.
Minuterna går fruktansvärta sakta. efter en 30 minuter ungefär så vågar jag släppa taget om öronen, jag hör inget alls det är borta. Sakta tittar jag upp känner hur hjärtat börjar slå lite saktar.... Jag hörde det igen. Hjärtat slår plötsligt fortare igen jag slänger täcker över huvudet och kryper ihop i fosterställning. Händerna ligger över öronen igen av ren reflex.. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Det är bäcksvart ute, klockan är inte mer än elva på kvällen. Jag vill bara att denna hemska natt ska vara över.
Det viner i rutorna och träden kraffsar på rutan.
Det börjar krypa i kroppen, jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, jag vill bara därifrån. Allt känns tung och tiden står verkligen stilla.
Nog för att jag brukar vara rädd, men detta var annorlunda. Det lät på nått konstigt sätt nu allt var bara lite värre nu...
Det ringer i min mobil, jag hör det lågt medans jag sitter under täcket med händerna över öronen, men jag vågar inte svara jag vill inte släppa taget och höra det igen. Jag låter det ringa medans jag känner hur tårana börjar bränna bakom mina ögonlock.... Det ringer igen.... Ska jag våga svara... jag är nästan på väg och svara,tog bara bort ena handen, när det river till på rutan igen och denna gång är det ännu värre.... snabbt så ligger handen på örat igen.
Det känns som om hela kroppen ska få kramp, jag spänner mig så hårt när jag sitter där under täcket med händerna över öronen, jag börjar få ont i magen nu. Jag känner hur illamåendet kommer krypande. Ångesten är på gång nu, Jag sliter av mig mitt silver halsband jag fick av mamma i julklapp. Jag är inte rädd om något alls just nu. Jag höll på och kvävas. Det var bara ångesten som gjorde att det kändes så. Det vet jag, men i det läget vet man ingenting alls.
Mitt svarta hår klibbar sig fast på ryggen, det är varmt under duntäcket och jag svettas bara mer och mer, men jag kommer inte släppa taget nu, rädslan är för stark den har tagit över denna gång. Det brukar inte vara så illa. Denna gång är allt annorlunda.
Imorse när jag vaknade kollade jag mig i spegeln, kände mig då redan illa till mods... Jag visste nog redan då att dagen inte skulle få nått bra slut, men då kastade jag bort tanken..
Jag önskar att han vore här nu!
Jag behöver honom jag vill känna mig trygg, kanske var det han som ringde... Jag vet inte, jag vet ingenting alls just nu.. Kan han inte bara komma hem nu, var är han. Alla tankar snurrade samtidigt, jag kunde höra mina egna tankar....
Helt plötsligt från ingen stans hörde jag nått, tårana rann nu, jag var rädd som sjutton jag höll ännu hårdare om öronen..
Jag såg en skugga komma mot mig, kände hur hjärtat slog i hela kroppen, till och med i tårna. Vem var det, vad ville han. Ja frågorna var många. Jag grinade nu, ljudligt och högt, snoret rann, men jag vågade inte torka bort det.
Täcket drogs från mig jag vart stel av skärck jag blunade jag vågade inte titta. jag ville kräkas.... La mig på sidan ifall jag skulle kräkas, nog för att det va skönare utan täcket det var ju så varmt under det. Jag grät nu så alla grannar säkert kunde höra det, men jag vågade inte röra ett finger.
Jag visste inte ens vem det var.. Plöstligt kände jag Hur personen kom mot mig. Jag ville inte, jag vågade inte titta.
Jag fick en varm kram. Det var han, han var hemma. Han skulle ju komma en vecka senare. jag kände mig så rädd även om han kramade om mig, jag låg i hans armar och grät, säkert 30 minuter utan att säga ett ljud, jag hade tagit bort händerna över öronen nu, mina händer kramade om hans arm hårt nu.... han bad mig lugna mig. Det gick inte tårarna rann och jag grät... jag lugnade mig sakta men säkert. Det började ljusna ute, jag hade suttit där själv och rädd hela natten. och nu kände jag mig trygg och lugn. Mitt linne och mina pyamas byxor var blöta, men det va ingen som brydde sig. Vi satt där i sängen länge utan att säga något till varandra det behövdes inte. jag kände mig trygg igen, jag hörde inget alls och han var hemma. det var allt som spelade roll nu!!!!!
Jag känner hur mitt svarta tunga hår blir alldeles vått. Jag vill bara att det ska vara över nu.
Minuterna går fruktansvärta sakta. efter en 30 minuter ungefär så vågar jag släppa taget om öronen, jag hör inget alls det är borta. Sakta tittar jag upp känner hur hjärtat börjar slå lite saktar.... Jag hörde det igen. Hjärtat slår plötsligt fortare igen jag slänger täcker över huvudet och kryper ihop i fosterställning. Händerna ligger över öronen igen av ren reflex.. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Det är bäcksvart ute, klockan är inte mer än elva på kvällen. Jag vill bara att denna hemska natt ska vara över.
Det viner i rutorna och träden kraffsar på rutan.
Det börjar krypa i kroppen, jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, jag vill bara därifrån. Allt känns tung och tiden står verkligen stilla.
Nog för att jag brukar vara rädd, men detta var annorlunda. Det lät på nått konstigt sätt nu allt var bara lite värre nu...
Det ringer i min mobil, jag hör det lågt medans jag sitter under täcket med händerna över öronen, men jag vågar inte svara jag vill inte släppa taget och höra det igen. Jag låter det ringa medans jag känner hur tårana börjar bränna bakom mina ögonlock.... Det ringer igen.... Ska jag våga svara... jag är nästan på väg och svara,tog bara bort ena handen, när det river till på rutan igen och denna gång är det ännu värre.... snabbt så ligger handen på örat igen.
Det känns som om hela kroppen ska få kramp, jag spänner mig så hårt när jag sitter där under täcket med händerna över öronen, jag börjar få ont i magen nu. Jag känner hur illamåendet kommer krypande. Ångesten är på gång nu, Jag sliter av mig mitt silver halsband jag fick av mamma i julklapp. Jag är inte rädd om något alls just nu. Jag höll på och kvävas. Det var bara ångesten som gjorde att det kändes så. Det vet jag, men i det läget vet man ingenting alls.
Mitt svarta hår klibbar sig fast på ryggen, det är varmt under duntäcket och jag svettas bara mer och mer, men jag kommer inte släppa taget nu, rädslan är för stark den har tagit över denna gång. Det brukar inte vara så illa. Denna gång är allt annorlunda.
Imorse när jag vaknade kollade jag mig i spegeln, kände mig då redan illa till mods... Jag visste nog redan då att dagen inte skulle få nått bra slut, men då kastade jag bort tanken..
Jag önskar att han vore här nu!
Jag behöver honom jag vill känna mig trygg, kanske var det han som ringde... Jag vet inte, jag vet ingenting alls just nu.. Kan han inte bara komma hem nu, var är han. Alla tankar snurrade samtidigt, jag kunde höra mina egna tankar....
Helt plötsligt från ingen stans hörde jag nått, tårana rann nu, jag var rädd som sjutton jag höll ännu hårdare om öronen..
Jag såg en skugga komma mot mig, kände hur hjärtat slog i hela kroppen, till och med i tårna. Vem var det, vad ville han. Ja frågorna var många. Jag grinade nu, ljudligt och högt, snoret rann, men jag vågade inte torka bort det.
Täcket drogs från mig jag vart stel av skärck jag blunade jag vågade inte titta. jag ville kräkas.... La mig på sidan ifall jag skulle kräkas, nog för att det va skönare utan täcket det var ju så varmt under det. Jag grät nu så alla grannar säkert kunde höra det, men jag vågade inte röra ett finger.
Jag visste inte ens vem det var.. Plöstligt kände jag Hur personen kom mot mig. Jag ville inte, jag vågade inte titta.
Jag fick en varm kram. Det var han, han var hemma. Han skulle ju komma en vecka senare. jag kände mig så rädd även om han kramade om mig, jag låg i hans armar och grät, säkert 30 minuter utan att säga ett ljud, jag hade tagit bort händerna över öronen nu, mina händer kramade om hans arm hårt nu.... han bad mig lugna mig. Det gick inte tårarna rann och jag grät... jag lugnade mig sakta men säkert. Det började ljusna ute, jag hade suttit där själv och rädd hela natten. och nu kände jag mig trygg och lugn. Mitt linne och mina pyamas byxor var blöta, men det va ingen som brydde sig. Vi satt där i sängen länge utan att säga något till varandra det behövdes inte. jag kände mig trygg igen, jag hörde inget alls och han var hemma. det var allt som spelade roll nu!!!!!
